Blått och grönt... Grönt gult..
Det är ett syndrom
När jag sitter på en stubbe och kollar mot allt det gröna. Hur den vita stammen har blivit hackad svart. Jag känner att du sviker. Men sen känns det bra igen. Ibland behöver jag ingen. Saknad av de förlorade, ödlsa bort min tid. Javisst. För saknad, för hopp. Ett leende kombinerat med en tår. Jag känner dig inte. Vem är du nu. En hjälpande hand. Två meters sköldpaddor. Luft under vatten. En känsla jag älskar. En hand och en annan. Korall och fisk.
Jag tycker om min mamma. Hon är riktigt bra. Pappa också. Även fast jag klagar, så älskar jag pappas partyblandning. Hans DJ-erfarenheter från den gamla goda tiden. Min hund, Mitt egna lejon wannabe tjur. Hur jag klagar hela resan och sista biten springer jag upp för backen för att slå min vän. Lejonet vann. Jag kom tvåa. Vännen förlorade. Fanta och balerina plåstrar om våra sår. En utter med huggtänder. Alltid. Flyger fram till en stark krydda. Lämnar en kyss. Lovar att komma tillbaka. Parallellt eller Fantasi. Du också. Jävla fiskar. Kurt.
Det är mitt syndrom
